Det är vad vi har tänkt på. Inte mer, inte mindre. Willy Kyrklund (1921 – 2009) föddes för hundra
år sedan och är en välkänd finlandssvensk författare och mästare i svensk prosa. Kyrklunds
novell “Prognos, negativ” utspelar sig på ett krigssjukhus. En skadad kvinna tas in som ett
undantagsfall – hon är inte ett problem av denna enhet. Hon är varken levande eller död, hennes
identitet är okänd, hon är en främling, den andre, i marginalen, “någon annans” … Personalen på
KS38 gör dock ett mänskligt val – ett val som inte vill passa in i systemet.
Vi överförde novellens händelser och teman till den samtida finska verkligheten – en verklighet
där begrepp som undantagstillstånd och väntan inte är helt främmande. Vi blev inspirerade av
begrepp som cesur, taktvila, mellanrum, väntan. Spelplatsen blev en buss – något som färdas från
en plats till en annan. Ett slags övergångstillstånd det också.
Det finns mycket väntan i föreställningen. Likaså i livet. Vi väntar på det ena eller det andra; att
någon ska komma, att något ska hända, att läget ska normaliseras, att dö, att livet börjar, att
arbetspasset är slut, att den nya dagen gryr, att något nytt tar form, att någon äntligen skulle svara
i tidsbokningstelefonen, att få ha tobakspaus. Insjuknandet är också en väntan, ett
övergångstillstånd.
Det uppehåll som pandemin orsakade kan tänka sig likna cesur, taktvilan. Den skulle kunna ge
plats för något nytt att träda fram, men nej: Det har på relativt kort tid och på ett chockerande sätt
blivit synligt hur lågt kultur-, konst- och vårdarbetet värdesätts i vårt samhälle, och hur utsatta de
marginaliserade i systemet är. Samtidigt har varken scenkonstnärer eller vårdarbetare krävt
särbehandling – tvärtom har vi bara måsta anpassa oss efter omständigheterna eller helt enkelt
sluta utöva vårt yrke.
Denna föreställning har skapats i samarbete med vårdarbetare. I och med pandemin och vår
repetitionsprocess har vår uppskattning för sjuksköterskor och vårdarbetare ökat kraftigt – vi talar
för dem, med dem. Det råder brist på sjuksköterskor och många byter yrke. Bland våra kollegor
finns också av dem som bytt yrke – en mängd kompetenta scenkonstnärer som plötsligt nekades
möjligheten att utöva sitt yrke för en för lång tid. Väntan blev för lång, osäkerheten olidlig.
Arbetsgruppens budskap är att allt kan inte effektiviseras, varken inom vården eller inom
scenkonsten. Som Merete Mazzarella påpekar i sin bok Den goda berörningen, så hotas kulturen
av värden som snabbhet, effektivitet, resultat. Just nu.
Vi vill påminna dig, med Mazzarellas ord, att vården är en kulturform som ställer viktiga frågor
på sin spets: frågor om människovärde, om förhållandet mellan stark och svag, autonom och
beroende. Om dig och mig. Dem och oss.
Vår föreställning är ett nödrop för vårdpersonalen, kulturen och konsten.
Vilkendera borde besparas nedskärningar? Båda. I vårt överflödiga och teknologiserade
välfärdssamhälle kan vi organisera resurser och förändra själva systemet. Människor har byggt
upp det, människor kan även ändra på det. Systemet finns för människan – för varenda en.
Ville Kurki och Sofia Molin
Regissörer
Arbetsgruppen tackar:
Ari Kankaanpää ja Linjaliikenne Muurinen oy., Maarian Vpk ja Heikki Varantola, Sanna Salanterä, Seppo
Soinila ja Turun lääketieteellinen tiedekunta, Kristiina Matintalo-Mäki, Riitta Danielsson-Ojala ja Turun
yliopistollinen keskussairaala (TYKS) sekä Turun Neurokeskus
Merete Mazzarella, Heidi Backström, Tania Font
Turun kaupunginkirjasto ja Mimmi Jäntti, Åbo svenska föreningsråd r.f., Luckan i Åbo, Pauli Poranen,
Thomas Dellinger, Janina Berman, Bror Österlund, Karen Soinila, Lahden Kaupungin teatteri, Kaarinan
Teatteri, Tehdasteatteri, Laura Mykrä, Tytti Helles, Puro Tekstiilihuoltopalvelut, Åbo Svenska Teater,
Lainahöyhenet
Vårt ödmjukaste tack till våra finansiärer:
Wihurin rahasto, Suomen Kulttuurirahasto, Svenska kulturfonden, Taiteen edistämiskeskus,
Konstsamfundet, Koneen säätiö, Turun teatterisäätiö, Turun kaupunki, Svenska folkskolans vänner,
William Thurings stiftelse, Stiftelsen för Åbo Akademi, Albin Löfgrens stiftelse, Svenska teaterföreningen i
Finland