{"id":5152,"date":"2025-06-19T11:09:07","date_gmt":"2025-06-19T11:09:07","guid":{"rendered":"https:\/\/grusgrus.fi\/?p=5152"},"modified":"2026-01-23T04:04:56","modified_gmt":"2026-01-23T04:04:56","slug":"ihmettelyn-ja-yhteyden-laboratoriossa-esityksen-ohjaajan-ja-dramaturgin-vuoropuhelu","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/ihmettelyn-ja-yhteyden-laboratoriossa-esityksen-ohjaajan-ja-dramaturgin-vuoropuhelu\/","title":{"rendered":"I ett laboratorium av f\u00f6rundran och gemenskap\nEtt samtal mellan regiss\u00f6r och dramaturg"},"content":{"rendered":"
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t

I ett laboratorium av f\u00f6rundran och gemenskap<\/h2>\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t

Ett samtal mellan regiss\u00f6r och dramaturg<\/strong><\/p>

Sandrina, f\u00f6rest\u00e4llningens upphovsman, regiss\u00f6r och koreograf:
Id\u00e9n till Frankenstein by baby kom till 2018, medan vi arbetade p\u00e5 ett annat verk. Arbetet var i en fas d\u00e4r vi testade material och golvet var fullt av alla m\u00f6jliga saker. En v\u00e4n kom f\u00f6rbi med sin lilla bebis, vi vuxna pratade medans bebisen kr\u00f6p p\u00e5 golvet. Mitt i allt\nuppt\u00e4ckte vi att bebisen b\u00f6rjat leka med en blodig latexhand. Jag s\u00e5g pl\u00f6tsligt n\u00e5got v\u00e4ldigt kul i kombinationen av dessa tv\u00e5 element - bebisen och latexhanden - \u201dFrankensteins bebis!\u201d - det var gulligt och obehagligt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Id\u00e9n fastnade, och efter att jag sj\u00e4lv f\u00e5tt barn ville jag forts\u00e4tta arbeta med \u00e4mnet. \u00c4r det m\u00f6jligt att g\u00f6ra en babyteaterf\u00f6rest\u00e4llning baserad p\u00e5 en sci-fi-roman riktad till vuxna?<\/p>

Marja, f\u00f6rest\u00e4llningens dramaturg:
Jag blev exalterad s\u00e5 fort jag h\u00f6rde namnet p\u00e5\nf\u00f6rest\u00e4llningen: Frankenstein by baby! Namnet p\u00e5minde mig om en igenk\u00e4nnbar och\nsamtidigt lite farlig eller \u00e5tminstone ol\u00e4mplig observation. Jag har inga barn och\nbebisar framst\u00e5r ofta som monstru\u00f6sa varelser f\u00f6r mig. N\u00e4r jag tittar p\u00e5\nf\u00f6rest\u00e4llningar eller l\u00e4ser b\u00f6cker \u2013 konsumerar konst \u2013 \u00e4r jag framf\u00f6r allt intresserad\nav konstn\u00e4rens f\u00f6rh\u00e5llande till verkligheten. Vad anser den personen vara v\u00e4rt att\ng\u00f6ra en f\u00f6rest\u00e4llning om? Vilka observationer om verkligheten tar verket upp? De\nb\u00e4sta observationerna \u00e4r tr\u00e4ffs\u00e4kra och, enligt min mening, samtidigt snedvridna.\nVardagliga saker ses ur ett nytt perspektiv, med f\u00f6rundran.
Jag tycker att den h\u00e4r typen av blick \u00e4r typisk f\u00f6r Grus Grus, och \u00e4ven i det h\u00e4r verket, n\u00e4r Sandrina g\u00f6r en skr\u00e4ckromanklassiker f\u00f6r bebisar.<\/p>

Sandrina:
N\u00e4r jag l\u00e4ste Mary Shelleys roman blev jag f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver hur lite jag egentligen visste om verket. Alla k\u00e4nner f\u00f6rmodligen till de ikoniska bilderna med\nmonstrets fyrkantiga huvud, men romanen \u00e4r s\u00e5 mycket djupare \u00e4n filmen. F\u00f6r mig handlar den fr\u00e4mst om misslyckat f\u00f6r\u00e4ldraskap och monstret betraktas med f\u00f6rst\u00e5ende \u00f6gon. Att varelsen blir ett monster beror inte p\u00e5 att Dr. Frankenstein skapade den fr\u00e5n d\u00f6da kroppsdelar. Frankenstein bryr sig inte om sin skapelse utan \u00f6verger den omedelbart efter f\u00f6dseln. Att bli \u00f6vergiven p\u00e5 det viset skulle kunna f\u00f6rvandla vem som helst till ett monster!<\/p>

Marja:
Genom hela romanen s\u00f6ker monstret kontakt med andra. Han \u00e4r som ett barn som l\u00e4ngtar efter bekr\u00e4ftelse, och det \u00e4r hemskt att han blir utest\u00e4ngd. Monstret s\u00e4ger till Frankenstein: \u201cAlla m\u00e4nniskor hatar missfoster, hur hatad m\u00e5ste d\u00e5 inte jag vara, som \u00e4r el\u00e4ndigast bland alla levande varelser! Fast\u00e4n du \u00e4r min skapare, f\u00f6raktar och f\u00f6rsm\u00e5r du mig. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r vi bundna samman av ett band som bara den andres d\u00f6d kan bryta.\u201d
\"\"
Sandrina:
N\u00e4r jag gjorde bakgrundsforskning l\u00e4ste jag att Mary ammade sitt lilla barn n\u00e4r hon b\u00f6rjade skriva Frankenstein. Hon t\u00e4nkte s\u00e4kert p\u00e5 moderskap och f\u00f6r\u00e4ldraskap. V\u00e4rlden sedd fr\u00e5n en nyf\u00f6dd varelses perspektiv finns ocks\u00e5 med i texten, till exempel i det avsnitt d\u00e4r monstret beskriver b\u00f6rjan av sitt liv: \u201cEn m\u00e5ngfald egendomliga f\u00f6rnimmelser kom \u00f6ver mig, och jag s\u00e5g, k\u00e4nde, h\u00f6rde och luktade p\u00e5 samma g\u00e5ng; och det dr\u00f6jde faktiskt l\u00e4nge innan jag l\u00e4rde mig skilja mellan olika sinnesfunktioner. Jag minns att ett starkt ljus gradvis retade mina nerver, s\u00e5 att jag tvingades sluta \u00f6gonen. D\u00e5 blev det m\u00f6rkt och jag blev orolig, men knappt hade jag uppfattat detta, f\u00f6rr\u00e4n ljuset sk\u00f6ljde \u00f6ver mig igen n\u00e4r jag, som jag nu tror, \u00f6ppnade \u00f6gonen\u201d.<\/p>

Marja:
Enligt hj\u00e4rnforskaren Katri Saarikivi \u00e4r sp\u00e4dbarns hj\u00e4rnor elastiska. Sp\u00e4dbarn unders\u00f6ker automatiskt verkligheten med den d\u00e4r sneda blicken; de har inga ord eller begrepp som l\u00e5ser saker till en enda tolkning. Sp\u00e4dbarns sinnen \u00e4r inte stela, utan deras hj\u00e4rnor har utrymme att fundera \u00f6ver hur saker skulle kunna vara. Kanske ser bebisar m\u00f6jligheter ist\u00e4llet f\u00f6r hinder? \u00c5tminstone bjuder de in oss i ett tillst\u00e5nd av icke-vetande, ett s\u00e4tt att t\u00e4nka som inte placerar oss i positionen av den som vet, utan snarare skapar utrymme f\u00f6r var och en att s\u00f6ka sin egen kunskap. Det finns en scen i romanen d\u00e4r ett monster m\u00f6ter ett sp\u00e4dbarn. Till skillnad fr\u00e5n alla andra m\u00e4nniskor monstret m\u00f6ter \u00e4r bebisen inte r\u00e4dd f\u00f6r honom. Monstret f\u00f6rundras \u00f6ver denna \u00f6ppenhet: \u201dDenna lilla varelse hade levt s\u00e5 kort tid att den inte haft tid att\nta till sig f\u00f6rdomar och d\u00e4rf\u00f6r inte kunde f\u00f6rskr\u00e4ckas av min fulhet.\u201d Jag har b\u00f6rjat beundra bebisar. Eino Saari, som skrev om lyssnandets konst sammanfattar: \u201dUppm\u00e4rksamhet \u00e4r den s\u00e4llsyntaste och renaste formen av generositet.\u201d<\/p>

Sp\u00e4dbarnn som f\u00f6rundras \u00f6ver verkligheten kan betraktas som l\u00e4rare i generositet och n\u00e4rvaro. Sj\u00e4lv str\u00e4var jag efter utrymme f\u00f6r tanke, b\u00e5de som konstn\u00e4r och som person. Jag hoppas att f\u00f6rest\u00e4llningen ocks\u00e5 ska inspirera oss vuxna att f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver v\u00e4rlden\nigen, lite mer fritt och \u00f6ppet.<\/p>

\"\"
Sandrina:
Inom litteraturen f\u00f6r de allra minsta barnen behandlas skr\u00e4ck och stora filosofiska teman, till exempel i Ulf Starks Allt det h\u00e4r. Enligt Stark \u00e4r l\u00e4sning en process d\u00e4r verket aldrig helt kan dechiffreras. Det finns n\u00e5got of\u00f6rklarligt dolt inuti\nverket som bara kommer till liv i l\u00e4sarens sinne. Vuxna och barn lever i v\u00e4ldigt olika sorters universum, och jag \u00e5terkommer st\u00e4ndigt till Starks id\u00e9 om att det \u00e4r barnets naturliga sinnestillst\u00e5nd att inte f\u00f6rst\u00e5. F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6r respektera det tillst\u00e5ndet. Jag vill skapa ett laboratorium d\u00e4r den unga publikens upplevelse inte alltid \u00e4r helt\nf\u00f6ruts\u00e4gbar, ist\u00e4llet b\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen bjuda in dem att k\u00e4nna, uppleva och vara medskapare i h\u00e4ndelserna p\u00e5 scenen \u2013 p\u00e5 barnets egna villkor.<\/p>

Marja:
Stark f\u00e5r mig att undra om det till och med kan vara farligt att kr\u00e4va att barn alltid m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 vad de l\u00e4ser eller ser! Eller borde vi l\u00e4gga in en varning i f\u00f6rest\u00e4llningen med texten \u201dblodet som anv\u00e4nds i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r egentligen en tjock r\u00f6d tr\u00e5d\u201d? I romanen funderar monstret \u00f6ver kunskap: \u201dHur m\u00e4rklig \u00e4r inte kunskapens natur! N\u00e4r den v\u00e4l har f\u00e5tt f\u00e4ste i sinnet klamrar den sig fast likt en igel\nvid en sten.\u201d Allt eftersom monstrets kunskap ackumuleras upplever han sorg eftersom utrymmet i hans sinne b\u00f6rjar ta slut.<\/p>

Sandrina:
Det \u00e4r viktigt att f\u00f6rest\u00e4llningen l\u00e4mnar utrymme f\u00f6r f\u00f6rundran och den sorts upplevelser som inte kan beskrivas med ord. Frankenstein by baby f\u00f6ds i\nr\u00f6relsen mellan skapare och upplevare. Under hela arbetsprocessen har vi d\u00e4rf\u00f6r testat v\u00e5ra id\u00e9er tillsammans med flera barngrupper. P\u00e5 s\u00e5 vis har ljud, r\u00f6relse, iscens\u00e4ttning och manus gradvis tagit form. Att arbeta med detta \u00f6verraskande \u201clappt\u00e4cke\u201d har varit kul. Precis som Frankenstein satte ihop sitt monstret genom att sy ihop l\u00f6sa kroppsdelar, s\u00e5 \u00e4r \u00e4ven denna f\u00f6rest\u00e4llning sammansydd av m\u00e5nga\nolika fragment: f\u00f6rest\u00e4llningens musik med ett avl\u00e4gset romantiskt pianospel, den k\u00f6ttiga och samtidigt gulliga scenografin, sk\u00e5despelarens mjuka men klara n\u00e4rvaro, en ber\u00f6md sci-fi-roman och historien om dess f\u00f6rfattare som f\u00f6rlorade fyra av sina fem barn, samt v\u00e5ra egna fantasier om ett nyf\u00f6tt barns ok\u00e4nda upplevelser...<\/p>

Marja:
Det \u00e4r min f\u00f6rhoppning att tvetydigheten, sk\u00e5despelarens n\u00e4rvaro och utstr\u00e5lning samt orden laddade med associationer g\u00f6r den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen\nintressant.<\/p>

Sandrina:
Genom hela romanen s\u00f6ker monstret kontakt med andra varelser. H\u00f6gkvalitativ konst f\u00f6r barn skapas i gemensamma upplevelser d\u00e4r barn och vuxna kan m\u00f6tas. Personligen uppskattar jag barnteater som inte bara \u00e4r pastellf\u00e4rgad med den enda funktionen att underh\u00e5lla eller undervisa barnen, utan som ocks\u00e5 erbjuder barnen nya s\u00e4tt att se saker. Det kan samtidigt vara intressant och humoristisk \u00e4ven\nf\u00f6r vuxna. Jag hoppas att Frankenstein by baby \u00e4r just ett s\u00e5dant laboratorium med en kombination av b\u00e5de f\u00f6rundran och gl\u00e4dje.<\/p>

L\u00e4hteit\u00e4 ja lis\u00e4tietoa:
Mary Shelley: Frankenstein (suom. Paavo Lehtonen), Otava 2024
Suzanne Burdon: Mary Shelley and motherhood. Blogipostaus.
https:\/\/www.suzanneburdon.com\/blog\/2017\/5\/13\/mary-shelley-and-motherhood
Maria Laakso & Johanna Rojola: Frankenstein. Uusi Prometheus. Teoksessa Maria Laakso
& Johanna Rojola: Taltuta klassikko goes l\u00e4nsimainen kirjallisuus, Tammi 2021
Katri Saarikivi: Haluatko lapsen oppimiskyvyn? Kolumni. https:\/\/yle.fi\/a\/74-20157614
Eino Saari: Kuuntelemisen taito. Into Kustannus 2024.
Ulf Stark: Man m\u00e5ste t\u00e4nka p\u00e5 allt. Lilla Piratf\u00f6rlaget 2024.
Ulf Stark: Kaikki t\u00e4m\u00e4. Schildts & S\u00f6derstr\u00f6ms 2012.<\/p>\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Esityksen ohjaajan ja dramaturgin vuoropuhelu Ihmettelyn ja yhteyden laboratoriossa Sandrina, esityksen luoja, ohjaaja ja koreografi:Idea esitykseen syntyi jo vuonna 2018, kun ty\u00f6stimme toista teosta. Treeneiss\u00e4 oli k\u00e4ynniss\u00e4 materiaalien kokeiluvaihe ja lattia oli t\u00e4ynn\u00e4 erilaisia esineit\u00e4. Yst\u00e4v\u00e4ni piipahti paikalle pienen vauvansa kanssa, me aikuiset juttelimme…<\/p>","protected":false},"author":4,"featured_media":4620,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-5152","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-blog"],"meta_box":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5152","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5152"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5152\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5745,"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5152\/revisions\/5745"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4620"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5152"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5152"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/grusgrus.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5152"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}